Eva Bengtssons keramik finns både på Nationalmuseum och på Röhska museet och hon har gjort många offentliga utsmyckningar. De stora textbärande krukorna är ett tema som hon ständigt återkommer till. Vi träffade henne i ateljén, några veckor innan vernissagen på museet.

”I HÄRLIGHET” står det textat med stora röda, versaler på väggen ovanför panoramafönstren i Eva Bengtssons ateljé. Ett brunt hus, vackert inkilat i naturen och med milsvid utsikt mot västerhavet.
– Jag älskar den här platsen. Naturen är livsviktig för mig. Den är lugnande, man mår så bra och kan vila från alla komplicerade frågor. Livet kommer till dig, säger Eva Bengtsson.

Här,  vid kusten, strax utanför Frillesås i Halland, har hon bott och arbetat sedan slutet på 1970-talet. Det som först var en enkel sommarstuga har växt med ökade behov. I den stora trädgården vänd mot havet, ligger bostad, ateljé och ett utställningsrum där Eva Bengtssons stora krukor och kärl är vackert arrangerade i det flödande ljuset. Långsmala målningar, nästan från golv till tak, spelar väl mot de keramiska formerna. Här finns även mindre bruksföremål; fat, koppar, kannor.

 

– Ja, jag vill att det skall finnas något för alla som kommer hit, också ”vanliga” människor ska kunna hitta något att köpa.
I det inre rummet bakom ateljén står brännugnarna, en el- och en gasugn.
– Kom här ska du få kika, jag har just satt in en stor pjäs.

Hon öppnar försiktigt den tunga dörren till gasugnen, värmen slår emot och smiter ut. Där inne står en av hennes mäktigt stora krukor, 90 centimeter hög i obränt skick – när leran torkar, krymper den något. Successivt ökar hon värmen med en låga i taget. Totalt har ugnen fyra gaslågor.
– Jag bränner sakta till 600 grader sedan drar jag på gasen så det går fortare. Vid cirka 1000 grader stryper jag syretillförseln och reduktionen påbörjas. Då smälter glasyren. Vid cirka 1260 grader är bränningen klar.

Ett föremål bränns alltid två gånger, ibland tre. När bränningen är klar har det gått ett halvt dygn sedan krukan placerades i ugnen. Sedan tar det ytterligare ett dygn för glaset att kallna. Därefter är det dags att öppna, det kritiska momentet, som alltid ett spänningsladdat ögonblick. Händer det att krukan gått sönder?
– Det är inte ovanligt att den spricker. Glasyren kan rinna av, reduktionen kan bli tråkig eller jag får inte den effekt jag eftersträvar.

All hennes verksamhet kretsar kring gasugnen. Den är hjärtat, pulsen. När hon köpte den 1990 förändrades hennes skapande. Då kunde hon gå upp i stora format – det som hon hela tiden längtat efter – då kom också texterna till på godset. Nu är det snart 25 år sedan och fortfarande är Eva Bengtssons nyfikenhet på allt som går att utveckla, lika stor som när hon började.
– Då var mitt sätt väldigt annorlunda. Det fanns inga som jobbade med stora kärlformer på det viset, inte heller med text. Text har jag hållit på med väldigt länge. Det finns vissa ord som jag återkommer till hela tiden. Vackra ord;  som YES, PLEASE, LOVE, LIV, Blod… Att sätta text på godset är ett sätt att förstärka och förenkla ett budskap. Mitt första ord var blomma. Jag tänkte; vad händer om jag skriver ”blomma, blomma, blomma”, istället för rita en? Texter är också ett sätt att leka och ha kul, en anledning till att hålla på.

Väggarna i Eva Bengtssons ateljé är fullklottrade med ord, meningar och texter. Sentenser som kommer till henne under arbetet. Ibland blir de nästan som dikter;
”Att mötas
Att låta sig förändras
Att leva, befinna sig i rörelse
Att uppleva dynamisk kraft”

Ibland som textade uppmaningar;

”Utveckla karaktären Värna om självkänslan” eller ”Håll dina löften till dig själv, också de svåraste”.

På ett ställe står det: ”Disciplin är konstnärens flytväst ”, och disciplin verkar vara en ledstjärna för Eva Bengtsson. Hennes ständiga verksamhet speglar sig i en lång och imponerande utställningslista. Regelbundet, år för år efter avslutad utbildning vid Konstfack och HDK 1980, har hon ställt ut runt om i Sverige och även utomlands.
Hon finns representerad på alla viktiga konsthantverksinstitutioner; Nationalmuseum, Statens Konstråd, Röhsska museet och flera lokala museer runt om i landet.

Hon har också gjort många utsmyckningsuppdrag; sjukhus, kapell, vårdcentral, skola, ja också i bostadsområden. Det senaste var i en entréhall i Hammarby sjöstad i Stockholm. Där på en sockel på den gråsprängda stengolvet har hon placerat en stor blodröd urna i klassisk form framför en milt grå mönstrad vägg av stengodsplattor, kallad Livet. Samspelet mellan urna och vägg är kontemplativt och anslående.
– Det är roligt med utsmyckningsuppdrag, säger Eva Bengtsson. Men det blir inte så många numera. Förr blev man tillfrågad. Nu är det upphandling som gäller och man ansöker, ”tävlar” om uppdragen, vilket kräver mer tid och energi av mig och därför svårt att hinna med… jag ägnar mig hellre åt måleri och mina stora pjäser. Där finns jättemycket kvar som jag vill testa.
Måleri fängslar henne allt mer, inte olja utom gouache och akvarell. Alltid i ett långsmal format. Ofta med inlagda texter och ett mönster som upprepas med små, små variationer.
– jag är grymt mönsterintresserad! Och det långsmala formatet tycker jag är väldigt fint, det där att man knappt vet om det är tyg, tapet eller målning …

Måleriet blir ett välkommet avbrott till det tunga, fysiska arbetet med keramiken, stengodset. Varje stor Kruka ”tummar” hon upp; lägger ring på ring av lera på ett drejat botten (urnans botten). När kärlet nått sin max höjd måste hon få hjälp att baxa det i ugnen. Fyra stora sådan stora krukor står på vänt att brännas, så här några veckor innan vernissage.
– det stora formatet passar min personlighet och min fysik. Det är det fysiska som jag gillar med leran. Att få ta i den! Det kände jag omedelbart när jag kom i kontakt med den. Det var på en keramikkurs strax efter gymnasiet och då visste jag med en gång att det var detta jag ville ägna mig åt, säger Eva Bengtsson övertygande.

Utställningen visas i övre utställningshallen och pågår till 1 december.
Källa: Dalslands Konstmuseet
Mer information finns på museets egen hemsida www.dalslandskonstmuseum.se