Historia

Dalslands Kanal aktie


Håverud är utan jämförelse det mest kända och mest besökta turistmålet i Dalsland. På en och samma plats korsas både lands -, järn- och vattenvägar. Den stora sevärdheten är naturligtvis akvedukten. Akvedukten byggdes i samband med utbyggnaden av Dalslands kanal 1865-68 under Nils Ericsons ledning. Den är en 32,5 meter lång u-formad stålbalk, upplagd på plintar diagonalt tvärs över forsen. Idag används kanalen endast för turisttrafik. Så här beskriver Dalslands Kanal AB uppkomsten av kanalen:

Nils Ericson

Stora delar av det som skulle bli Dalslands kanal går fram igenom en bara två kilometer bred bergsspricka. Det är ett pärlband av stora, långsmala sjöar, älvar, forsar och småsjöar under samlingsnamnet Upperudsälven. Den avvattnar de stora vackra sjöarna i nordvästra Dalsland  resp. sydvästra Värmland plus några norska gränssjöar. Tidigt togs vattenkraften i Upperudsälvens forsar i anspråk. Redan 1695 fanns fem järnbruk i drift. Upperud och Åmål var införsel- och utskeppningshamnar för malmen och det färdiga smidet. För att nå bruken använde man sjötransporter så långt det gick men alla omlastningar mellan sjöarna var både tidsödande och kostsamma.

Mot bakgrund av den expanderande bruksrörelsens transportproblem är det inte svårt att förstå att krav på en kanalisering växte sig allt starkare. År 1863 gav riksdagen slutligen klartecken till byggandet av Dalslands kanal (…)  Bygget klarades av på fyra år mot beräknade sju-åtta,  och i september 1868, invigdes under stort jubel kanalen, av Karl XV. Sekellånga drömmar hade därmed blivit verklighet…

1880 letade ingenjör Alexander Halling efter ett ”billigt fabriksområde med potential”, för tillverkning av slipmassa. För 15000 kronor inköps Håfveruds bruk med fall, byggnader och ”nödigt jordområde” Läget var bra med god vattentillgång till de två turbinerna med slipverk som man införskaffat. Åren 1904 – 1907 sprängdes en 230 m. lång kraftverkstunnel, för att bättre ta tillvara vattenkraften. Ett år senare var kraftverksbygget färdigt och ”aggregat 1” producerade el, så att sliperi och pappersmaskin kunde elektrifieras. Luften blev renare när man inte längre behövde elda med kol, för att få ånga.

1927 invigdes järnvägen Mellerud- Bengtsfors-Årjäng, DVVJ eller Dal – Västra Värmlands Järnväg, allmänt kallad De Vackra Vyernas Järnväg, där stålbron över Håverudsströmmen ingick. Sträckan Mellerud – Billingsfors används året runt för godstrafik, persontrafik bedrivs sommartid på sträckan Mellerud Bengtsfors och är samordnad med kanalbåtarna på Dalslands kanal.
1938 var vägbron över Upperudsälvens klyfta färdig . Allt fler transporter skedde nu med lastbil och kanaltrafiken minskade. Bron byggdes om och breddades 1987 för att få det utseende den har idag.

Akvedukten, järnvägsbron och landsvägsbron är de enda i sitt slag och Dalslands i särklass största turistattraktion.

1974 lades pappersbruket i Håverud ner och personalen flyttades till Åsen, där bristen på arbetskraft var stor efter en ombyggnad och kapacitetsökning. Fabriksvisslan tystnade och pappersmaskinen skruvades ner i sina beståndsdelar och såldes till Nagpur i Indien.

Fabrikslokalerna stod tomma till 1982, då man efter en Dalslandsvecka på Skansen beslutade att göra en permanent näringslivsutställning på Dalslands mest besökta turistort. Verksamheten utvecklades med konstutställningar och konserter i Kalandersalen, som fått sitt namn av att en Kalander (glättstapel med 12 valsar på höjden) varit placerad där. Därtill finns turistbyrå, slöjdare, hantverkare, konstgalleri, butiker, restauranter, laxbutik och rökeri i de gamla fabrikslokalerna. Här finns också Kanalmuseet, som speglar livet vid Dalslands Kanal under dess tillblivelse, liksom vandrarhem, hotell och restauranger.

Håverud, som fått sitt namn av att Vadstena kloster hade rätten att ”hofva lax” i Upperudsälvens ström, har hand i hand med industrialiseringen, utvecklats till ett samhälle med ovanligt vackert belägna hus. Industrierna är borta, men flera mindre företag finns. Nyttotrafiken på kanalen dog ut efter andra världskriget, men turisttrafiken är livlig. Förutom privatbåtar trafikerar Storholmen, Dalslandia och M/S Nils Ericson dagligen kanalen.

Håverud, med sitt vackra läge på båda sidor av Upperudshöljen och kanalen, har förstått att utvecklas och ändå förbli det fina samhälle som under 1900-talet växte fram.

Från Håverud kan man göra längre eller kortare turer på Dalslands Kanal.
Det går också bra att kombinera båtturen med en tågresa på DVVJ.
I Upperud tvärs över sjön fanns under 1600-talet Dalslands första järnbruk.untitled
Upperuds Järnbruk är Dalslands äldsta och det anlades redan år 1674. Här har stångjärnshamrarnas dova slag hörts i 200 år. I början av 1800-talet köptes Billingsfors bruks egendom och 1819 bildades Upperuds och Billingsfors Bruksbolag som var verksamt till 1854.

Upperud var vid den här tiden en betydande hamn för de egna bruken men även för Bäckefors Järnbruk. Man hade 13 seglande fartyg för inrikes fraktfart samt två skonerter för utrikes frakt. Transportverksamheten var omfattande. Tackjärnet hämtades för det mesta i Kristinehamn och seglades till Upperud. Stångjärnet och andra smidda produkter som spik, kätting och ankare skeppades från Upperud till Göteborg för export utomlands. Dessutom fraktades betydande kvantiteter av sågade trävaror.

Här finns fortfarande smedbostäder, järnbod och en vacker herrgård med anor från 1700-talet. Delar av det gamla bruket har nu tagits i anspråk för Dalslands Konstmuseum. Museet innehåller det bästa som Dalsland har att visa vad gäller konst och silver. Museets cafe heter Cafe Bonaparte.

Dalslands konstmuseum 02

Källa: Guide till Skålleruds socken (2011)

Mer information om Håverud, Upperud och Dalslands kanal finns på Kanalmuseets sida>>