I år är det hundra år sedan Dalslands mest kände konstnär Otto Hesselbom avled. Bondsonen från Ånimskog som slog igenom i Paris år 1900. Redan 1990 gjorde museets grundare, Sten Torstensson, en stor utställning över Hesselboms konstnärskap och han återkommer nu med en ny, i anledning av jubileet. 1990 producerades även en praktvolym över konstnären med över 300 färgbilder som fotografen Peter Lidman ägnade sju år till att leta upp och dokumentera.
-Det var nog det roligaste jag gjort, Hesselbom är så mycket mer än ”Vårt Land”, han fick mig att inse vilket fantastiskt landskap Dalsland är, säger Peter Lidman.

Otto Hesselbom var landskapsmålaren framför alla andra. Hans storslagna målning ”Vårt land”, en utsiktvy i kvällsskymning över sjön Ånimmen mot Vänern, har kommit att bli själva sinnebilden av Sverige och dess landsbygd. Målningen köptes av Nationalmuseum 1910, samma år som Nationalmuseum också arrangerade en första separatutställning med Hesselbom. Drygt trettio år senare hamnade ”Vårt Land” på lyxtelegramblankett och blev på så sätt ett av Sveriges mest kända och älskade konstverk.

Otto Hesselbom målade flera varianter på motivet. Vidsträckta utsikter var lite av hans specialitet och han fann dem på många ställen runtom i det dalsländska landskapet, som Borekulle i Ör, Linheden i Edsleskog, Buterudsklacken i Skållerud och Vingenäsbergen i Ånimskog…-Hesselbom har betytt mycket för Dalsland och har inspirerat många att bli konstnärer, inte minst i Ånimskog, därifrån kommer också Alvar Lundin och Anders Thyberg, säger Sten Torstensson.

Hesselboms levnadshistoria är sällsam, tung och full av umbärande, men inte ovanlig för en bondson född i Sverige, i mitten av 1800-talet. Slobol hette byn där han föddes och barndomshemmet finns fortfarande kvar. Otto var näst yngst av nio syskon och det berättas att han tidigt började måla och teckna på det mesta i sin närhet. Fanns det inte färg, så använde han bärsaft.Han utbildade sig till målare, ”plankstrykare” genom att gå som lärling, först i Ånimskog, sen hos en målarmästare i Stockholm, dit han flyttade som 20-åring. Här går han också några terminer på Slöjdskolan (nuvarande Konstfack).I litteraturen beskrivs Hesselbom som en udda och allvarlig ung man med starka religiösa intressen.

I Stockholm kommer han i kontakt med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och 1874 blir han antagen till stiftelsens kolportörskola  och utbildar sig till resandepredikant.Efter denna blev han placerad i Norrbotten där han träffar sin första hustru Hanna.1880 är han tillbaka i Stockholm där han får kontakt med baptisterna och Hesselbom byter trosuppfattning och tar återigen anställning som predikant, denna gång för Missionsförbundet.

Först i mitten på 1880-talet börjar han måla på allvar. Han får tillåtelse att kopiera konstverk i samlingarna på Nationalmuseum och blir så framgångsrik i detta att han vid 40 års ålder blev antagen som extraelev på Konstakademin. Sex år därefter deltar han i sin första utställning – i Berlin.

52 år gammal får Hesselbom sitt konstnärliga genombrott – en bronsmedalj på världsutställningen i Paris – där han ställer ut tillsammans med de andra stora svenska konstnärerna vid den här tiden; Ernst Josefsson, Anders Zorn och Carl Larsson, med flera.

Därefter följer en intensiv period av målande och deltagande i många internationella utställningar, även i USA. Men tiden som firad konstnär blev tämligen kort. Otto Hesselbom insjuknade i ett slaganfall i mars 1913 och avled i sitt hem ”Villa Talldungen” i Säffle några månader senare. Då var hann 65 år.

På sitt hus hade han låtit skriva på latin: Ars longa, vita brevis. Konsten är lång, livet är kort.

(Källa: Dalslands Konstmuseet. Foto Peter Lidman)